Hej allesammans jag kände att jag ville skriva lite om en person jag pratade med inatt. Det var en man som var orolig för sin dotters välbefinnande. Han berättade att hans dotter är 22 år gammal. Hon hade nyligen fått ett jobb och jobbat en dag och sedan blivit sjukskriven. Han kunde nu inte få tag på sin dotter och visste inte i vilket skick hon var i. Jag frågade om hon tidigare hade haft problem med att skada sig själv och han sa att det hade hon. Jag la några kort och såg att hon har kommit till den punkten där hon börjat drömma om att flytta hemifrån och har satt upp ett mål för sig själv som hon nu känner att hon inte kommer kunna uppnå. Jag såg också att hon har kontakt med några vänner som är ett väldigt dåligt inflytande och att hon har en känsla av att hon mår tillräckligt bra för att ta hand om hennes vänner med problem.
Men i själva verket så är det så att många tror att så snart som man har överkommit sina egna problem så är man helt plötsligt stark nog till att ta hand om alla i sin omgivning men i verkligheten så tar det en lång tid innan man kommer till det perspektivet av att man har läkt och kan omvandla sin smärta till goda råd och ett tufft skinn. Så jag kände att jag ville dela detta samtalet med er alla för jag vet att där finns många av er som har barn som är i åldrarna 10, 13, 15, 18 och 22 vilket är åldrar som för med sig omvandlande tankar om sig själv. Så jag ville bara dela att i såna här stunder så finns jag här för er alla och gör mitt bästa för att hjälpa er.