Hej allesammans jag hoppas ni har det bra och att ni tar hand om er nu i sommarvärmen som har dragit in. Idag så är det tisdag och jag har redan haft fullt upp denna veckan kan jag säga. Jag har varit allmänt stressad och det är inte en position som min kropp trivs i men jag märker att mitt sinne frodas. Jag fungerar mentalt jättebra under press och stress, det är som om någonting kommer och tar över mig och jag känner inte efter för mycket när det kommer till min känslor utan har mer av ett fokus.
Jag hoppas innerligt inte att jag är ensam om detta utan att jag har någon där ute som delar mina konstigheter , haha
Jag kallar det att gå in i work mode där allt jag ser är mitt slutliga mål framför mig. När jag är i den mentaliteten så känner jag inte riktigt igen mig själv men är samtidigt inte rädd för mig själv utan är mer stolt över hur jag använder det som en överlevnads mekanism för att skydda mig själv från ett rejält sammanbrott som med störst sannolikhet hade tagit mer än några dagar att studsa tillbaka från. Att kunna släppa sina psykiska behov för att åstadkomma sina mål får mig ständigt fascinerad över vad människokroppen är kapabel till.
Jag hoppades med detta inlägget att vi bara kan känna lite självkärlek för hur oroligt vi är konstruerade, och hur mycket vi faktiskt klarar av utan att helt gå i sönder.